queenjam.wordpress.com

Det är farligt, det är inte hälsosamt, men det är underbart.
Självklart har jag kollat på the OC. Serien, The serie. Men det är ju inte utan att man gråter i slutet på varje avsnitt. Eller nästan i allafall. Jag borde verkligen inte kolla på det. Men det är svårt att låta bli.
Om det bara kunde komma lite nya avsnitt av Gossip girl så kanske man hade något att avleda sig själv med. Men avsnitt 14 lyser med sin frånvaro och jag undrar bara lite När??
Menmen, får kolla på nya Skins och vänta till nästa vecka. Något måste jag väl kunna hitta på tycker jag.

"Let us die young and let us live forever. I don't have the power, but I never say never."

Ett självmordsbrev till en egotrippad brud
How's it like to be there?

Ja, de skulle vara precis så...
Den perfekta bilden, den perfekta sommaren, den perfekta allt. För i mina dagdrömmar lyser alltid solen, det är alltid varmt och allt är helt perfekt.
Jag är jag, fast lite annorlunda och alla andra är precis som de ska. På himlen lyser solen hela vägen från morgon till kväll och man behöver ingen jacka när man går ut. Ja precis..
Det är helt enkelt helt perfekt. Fan va jag älskar mina dagdrömmar. :P

"Kommer du ihåg, genom europa med ett tåg?"

Tågkänsla. Empati. Sympati.
Som att spela en riktigt bra Kent-låt på repeat och se djupet.

"Doesn't she look good standing in her underwear?"

"Jag vet bara precis så mycket om mig själv som jag kan förstå under dom omständigheter som råder för tillfället. Och för tillfället är omstädigheterna inget vidare."

Jobbar som tusan just för tillfället. Jag och syrran sätter akustik i skebo sporthall, ett ganska trevlig jobb faktiskt. Men jag har lite ont i handlederna. Har räknat ut att jag innan veckan är slut kommer ha borrat ca 2100 hål i plåt, klippt 72 av dom plåtbitarna och klippt 970 mellanbitar, burit ca 60 lådor akustik lite fram och tillbaka, och sen har jag ägnat all tid det tog att göra det här åt att tänka på massa onödiga saker. Som till exempel att räkna ut allt de här ett par gånger.
Men jag är glad och nöjd ändå. Först och främst för att jag får lön som jag sedan omsorgsfullt ska lägga ner på klädshopping. Men också för att jag blir bjuder på frukost, lunch Och middag hos syrran, vilket betyder att jag inte behöver laga mat eller ens gå och handla på hela veckan. Det enda som skulle kunna var något negativt i hela ekvationen är att jag kliver upp kvart i fem på morgonen, efter att ha snoozat såklart, för att ta bussen till skebo. Och sen att jag kommer hem vid halv sex snåret och är väldigt trött. Men det bästa är ändå helt klart att jag slapp stå ute i regnet (som har fallit i två dagar) och spika råspont tillsammans med Fröberg och pappa..

"Jag tycks inte vilja avslöja några av mina hemligheter för mig själv... Jag har förståelse för det. Jag skulle inte lita på mig själv för fem öre."

"I'm gonna get dressed for success, shaping me up for the big time baby. Get dressed for success, shaping it up for your love."

Tullinge bar det av till. Å efter att ha suttit på fel buss ett tag, klivit av och hamnat på precis samma buss fast åt andra hållet kom vi faktiskt fram till rätt ställe. En liten lokal fylld till max med människor. Vindunken öppnades och sen sa det bara pang. Plötsligt satt jag och tog hand om M och sen ringer J's pojkvän och vill att jag ska leta reda på henne. Ojojoj. Kaos i små mängder. Men jag fick med mig mina tjejer hem och dessutom alla väskor som hörde till. Tyvärr blev det en snabbvisit i Tullinge, men vi kanske kommer tillbaka fortare än vad man själv anar. Räknade ut imorse att vi reste i fyra timmar för att komma dit och hem, men vi va bara där i cirka tre timmar. Värt de? Jo, de va det nog. För det är ju faktiskt så att om man inte tar sig iväg så sitter man ju bara hemma? Å de e ju tråkigt..

"I haven't got the will to try and fight against a new tomorrow. So I guess I'll just believe it, that tomorrow never knows."

Glöm allt jag sa, jag är en bättre människa nu.

"There was a barber and his wife.. And she was beautiful..."

Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street. Jag visste att jag skulle gilla den filmen. Mord med finess...

Som ett tomrum, eller kanske mer som en orubblig bastant pelare. När världen rusar omkring står jag där i mitten och tittar på skådespelet. För när allt kommer omkring gillar jag att titta, lyssna och skapa en egen uppfattning. Att läsa ger mig fakta, men när jag upplever det kan jag förstå. Därför står jag där i mitten av allt. Jag fasineras, förundras och funderar över människornas roller. Jag tror att denna process kan vara viktig för att jag på något sätt ska få en chans att förstå livet. Men för att förstå livet måste jag förstå min roll i skådespelet. Ska jag stå där och inspektera hela livet? Eller ska jag hitta ett mål att röra mig mot, som alla andra runtomkring mig verkar ha gjort.
Det första jag behöver göra är dock att hitta vad/vem/hur/varför jag är. Det verkar som om andra vet det bättre än jag, men jag tror inte på vad alla säger. För i så fall skulle jag vara tankebefriad ful häst, i alla fall vissa dagar som det verkar. Och det är nog ändå inte riktigt en bra beskrivning av mig, men det är ju bara min subjektiva åsikt.

"To find yourself, think for yourself"

"What we are today comes from our thoughts of yesterday, and our present thoughts build our life of tomorrow. Our life is the creation of our mind."

Process. En väldigt stor del av livet. Vi ska hela tiden processa (vet inte om det är helt korrekt form av ordet, men ändå) saker. Om det så handlar om jobbiga minnen, om att lära sig något nytt eller bara rätt och slätt att existera. Jag har alltid varit en sån människa som följer processen från början och oftast enda till slutet. Ibland hoppas jag av på hälften, kanske för att jag inte orkar eller för att jag upptäckte att det inte var rätt process eller för att jag helt enkelt gav upp.
Men idag sa en ganska så vis vän en sak till mig. Kan tyvärr inte citera, men samtalet gick något i stil med...
- Man ska brottas med processen..
- Varför, undrade jag. Då stannar man ju upp processen eftersom man blir kvar på samma ställe?
- Men om du hoppar på processen och brottas med den, för att sen hoppa av och hoppa på igen, då får du en krokig process.
- Så om man brottas med processen kan man hitta nya vägar som man inte skulle sätt om man bara följt processen? frågar jag.
- Precis, du ser nya vägar..

Kanske är det därför så jag måste göra. Brottas med processen? Det blir en ny upplevelse, men mamma vill ju att jag ska lära mig självförsvar och då är väl det här en väldigt bra början.

Brottas med processen...

Funderar på vilket ämne jag ska skriva om i Svenskan. Har fått en rolig liten uppgift där jag ska jämföra tre texter inom samma ämne men från olika tider med varanndra. Det jobbiga är att jag inte kan komma på vad jag ska skriva om. Men jag får ge det en fundering till så kanske jag kommer på något fyndigt.

16 min..

Har nog kanske bestämt mig för att jag ska laga någon form av spec.crêpes till middag idag. Men jag vet inte riktigt, har inte bestämt mig än. Borde väl fråga M om hon tycker om det kanske? Yeahyeah, de löser sig säkert. Det är ju faktiskt ett tag kvar till dess att man ska laga middag.

14 min..

Det är 28 grader på min balkong idag. Helt underbart varmt och jag har suttit ute ett tag i solen för att njuta av värmen mot ansiktet. Synd att solen är för långt borta för att man ska bli nå vidare brun såhär på vinterhalvåret. Borde gå ner till badhuset och sola bort den gröna färgen ur ansiktet. Men jag har inte orkat ta mig för något sådant än så länge denna vinter. Tyvärr..

12 min..

"Kommer du ihåg? Genom Europa med ett tåg. Även om jag är lyckligare nu, längtar jag alltid tillbaka ändå. Du har hört det förut, alla har sagt det till dig. Det kommer aldrig att gå, dom kommer aldrig få mig att säga så om mina punkdrömmar, punkdrömmar. Punkdrömmar om rödvin och svarta jeans. Punkdrömmar."

8 min..

Nu ska jag lämna detta tragiskt tråkiga blogginlägg och gå ner och börja tvätta alla dessa skitiga kläder, lakan och handdukar.

7 min..

Du var en svart ängel då, på min blå himmel. Nu är du ett fint minne från en tid jag aldrig glömmer. Aldrig kommer det bli samma sak igen. Det kommer aldrig aldrig bli samma sak igen. Jag ska spara dig, mitt minne, i mitt inre.
Jag glömmer inte min svarta ängel.

Tråkigt tycker jag, med allt detta skitsnack...

Sista dagen som jag nu ska ligga hemma på soffan, på i alla fall en vecka är planen. Har ägnat min tid till att kolla på filmer och njutit av bland annat Festival. Hur kan en sån underbar film vara så underskattad?? Konstigt tycker jag.

Men i alla fall, nu är jag inte sjuk längre. Humöret börjar komma tillbaka och den taskiga humorn också kanske. (?) Världens snurrigaste blogginlägg tror jag. Men vad jag egentligen vill komma till tror jag är att jag har druckit en perfekt hemmagjord latte och att jag har suttit och stöttat min gästsambo i att göra ett blogginlägg. Detta blogginlägg har nu eventuellt lett till ett "blogbattle" mellan henne och L. Tyvärr måste jag nog säga att hon förlorade första ronden. Vi får väl se om det kommer fler.
Håll Koll - Gästsambo vs. L

Händelserik dag? Njae, kanske inte. Men i allafall. Jag är frisk, jag har överlevt ännu en förkylning, jag är backontrack på praktiken imorrn och jag har tillochmed duschat. Det sista är ett starkt tecken på att jag verkligen är frisk och kry kan jag ju säga. Träffa mig aldrig när jag är sjuk. Du vill inte se det, jag lovar!

Ja, de här blev ju häst. Men jag ska avsluta lite fint med att införliva en gammal tradition (även om det bara är för idag), nämnligen en fin liten hälsning.
DI - Ibland kan jag inte låta bli att tycka om dej så jäkla mycket även fast du är alldeles för självgod.

Äta kaka...

When you feel that crying isn't helping anymore.

Hatar att vara sjuk, hatar att inte orka kliva upp från soffan, hatar att känna hur energin uteblir, hatar att ligga hemma hela dagen och inte orka.
Kanske är det självklart, jag antar de. Men jag är Sjuk. Bloody hell, I am. Men det är ju också en del av livet, även om jag hatar den. Grejen är att man har alldeles för mycket tid att tänka, på precis allt. Dessutom gör ju inte huvudvärken eller den eventuella febern att tankarna blir bättre. Plff, MartyrLotten, alltid när jag är sjuk. Å jag hatar de..

Ja ett litet hatiskt inlägg för att lägga dagens känslor nånstans.

It scares me to know that you might not always stay the same.

So long, 42

"Karma Police, I've given all I can. It's not enough..."

Yes, jag har faktiskt fått nått gjort idag. Tro det eller ej, men så är fallet. Det kanske inte är mycket, men det är något. Om nån hade sett mig hade det troligtvis inte sett så mycket ut för världen. Men jag är lite nöjdare än innan. IR-grejen är påbörjad och jag har börjat skiva på APU-rapporten. Så nu har jag börjat med allt, nu är det tråkiga kvar - Göra klart skiten.. Men de blir ett senare problem.
Har också, förutom att göra lite skolgrejer, vart överdrivet trevlig och positiv mot fenomentet farmor. Jag lyckades tillochmed få alla sarkastiska kommentarer att smälta in så bra att hon höll med om dom. Mm, jag gillar min farmor mer än allt annat på jorden..

"Lights will guide you home and ignite your bones, and I will try to fix you"

Where does that door lead?

Okej, jag tar tillbaka något som jag har sagt förrut. Eller snarare ändrar mitt påstående. Å det får man ju faktiskt göra, så länge man inte påstått att något redan är bevisat. Och eftersom jag inte tror på att något kan bli bevisat till 100% säkerhet så kan jag alltså ändra det jag tidigare sagt.

"Det finns inga snygga killar i England"
GOES
"Det finns väldigt väldigt väldigt få snygga killar i England"

Vad får mig då att ändra detta tänker alla smarta (?) människor som slänger massa tid på att läsa mina psykofunderingar och kanske lite långrandiga blogginlägg..
Jo, tretton avsnitt av Gossip Girl. Ed Westwick från Hertfordshire i England. Believe it or not, men han är från England och han e fan snygg. Det finns alltså hopp.. Haha..

Vad har jag för fel?

Doh, varför är du i Indien nu för?..

"I don't want this moment, to ever end. Where everything's nothing, without you. I'll wait here forever, just to still see you smile, cause it's true, I am nothing without you.
Thoughts read are spoken, forever in doubt. And pieces of memories falls to the ground. I know what I did and so, I won't let this go. Cause it's true, I am nothing without you."

Måndag kväll och min sambo är hemma. Hon har för ovanlighetens skulle gått och lagt sig innan mig. Men jag är snart påväg jag också. Tänkte bara skriva ett par rader för att jag kanske ska få sova sen, utan drömmar. Back on the same road again, nu har jag börjat drömma alla dessa underliga drömmar igen. Skulle jag sova dygnet runt kanske det skulle vara helt okej, men det är inte roligt att vakna. Allt blir så svartvitt.

"Cause in me head deep down I know it..."

"Sömnen kommer som en vän, tur retur till tystnaden. Sömnen kommer som en vän, dömer ingen, glömmer ingen, öppnar bara famnen"

Visst funderar jag över mycket saker, men vem gör inte det?
Idag har jag spenderat min dag med att städa och äta en trevlig middag med pappa och syrrorna. Vi hade kul och de slank visst ner en öl eller två och ett par glas vin. Men i flera dagar har jag nu funderat över mig själv. Hur är det egentligen med mig? Inte en fråga hur jag mår utan snarare vad jag gör och hur jag gör saker. Men när dessa funderingar poppar upp är det som om jag inte kan hitta något svar. Det blir lika tomt som en stor parkeringsplats om natten. Tomt och Öde.
Hur och varför? Kanske att jag kan svara på det om ett par dagar och sen kanske jag kan ta tag i det och göra något åt det. För att allt är som det ska kan alla nog snabbt konstatera. Men frågan är om inte alla gör fel?

"Jag skyddar mitt förvuxna dumma hjärta, jag ser mig aldrig om.."

Det var en gång för flera tusen år sedan i ett kungarike lika stort som hålet i din strumpa...
Ja, precis som i sagorna fanns där tiotusen knektar som försvarade en kung lika grön som den mögliga osten i din kyl, och precis som i sagorna hade denna kung tillsammans med sin fula fru lyckats med ett mirakel. Tillsammans hade de (efter några timmars slit två gånger i veckan mest för sakens skull) skapat en den vackraste prinsessa som världen hade sett. Hur det egentligen hade gått till kunde ingen svara på, men nu såhär i efterhand kan vi alla snabbt konstatera att den vackra prinsessan egentligen var adopterad från ett fjärran land (ungefär kring trakterna av galapagosöarna skulle jag tro).
Precis som alla andra stolta föräldrar för flera tusen år sedan uppfostrade de tillsammans den lilla flickan en timme om dagen, resten fick deras tjänare (läs slavar) ta hand om. Alla föräldrar förstod ju att man inte kan lägga allt för mycket tid på ett barn. Vid den ultimata åldern av tio vårar (för alla vet ju att flickebarn är som allra sötast vid den tiden i sitt liv) satte de henne, precis som alla andra föräldrar i ett torn någonstans i en underlig del av riket för att hon där skulle få växa och gro i de konstiga avgaserna och av detta bli ännu sötare (dvs bli snygg i stället för söt, efter tio år hade hon ju uppnått den perfekta åldern av 20 vårar och då vet ju alla att flickebarn är som allra snyggast)...

Men jag ska inte fortsätta denna tragiska lilla historia, för vi vet ju alla vart de kommer sluta. Tårar, svek och ännu en rutten mainstreamprinsessa..
Så åter till den kalla och kyliga verklighet vi faktiskt lever i. Sitt inte och dröm för inte ens en duktig filmregissör kan fånga dina drömmar i bild, å vem skulle annars kunna lyckas med en sådan sak?

Jag lever i en svartvit verklighet där allting är fullt av färg

Är det konstigt att man blir förvirrad?

Nu så här i efterhand har jag kommit på de perfekta presenterna till min familj och släkt. Kom på dom när jag satt i bilen hem från Uppsala idag. Ganska roligt faktiskt, men mest tragiskt kanske.

Farmor - En psykolog
Farfar - En plats på hemmet och en snygg sköterska
Morfar - En rolig sysselsättning som han trivs med
Mormor - Ett antiupprördhetspiller
Pappa - Ett Wakeup ur hypnosen
Mamma - En relationsrådgivare
Linn - En kick i arslet och lite självförtroende
Lize - En miljon på kontot och vadsomhelst som hon önskar sig för jag tror nog att hon e den enda i familjen som blivit ganska normal.
Vendela och Vilma och Jenni - Bättre föräldrar

Tänk vad bra min släkt och familj skulle vara om dom hade fått de här i julklapp. Ojojoj..

Vad jag ger mig själv förblir en hemlighet

"Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad"

Ja precis. Har suttit och läst lite bloggar för att få lite inspiration, men icke. Det finns inget intressant att skriva om såhär en torsdag i Januari. Har fortfarande inte fattat att det verkligen är ett nytt år. Därför är det hög tid att börja räkna ner till de höjdpunkter som året kommer bjuda på. I alla fall dom jag vet om så här innan.

161 dagar kvar till The Day, Studenten fredagen den 13 Juni
217 dagar kvar till K(a)os summer 2008
86 dagar kvar till 18, de känns ju som om det borde vara stort?


Grattis på gammeldagen pappa btw. Nu är du ett år närmre 50.

Sova?

Hallåå.. Vad gick fel?
Efter att ha spenderat en gårdag i Sigtuna tillsammans med M, lite Hallstafolk och jaa, annat pack har jag och M nu konstaterat att det kanske inte riktigt va värt dom där restimmarna. Men vad gör det? Istället för en härlig varm strandfest fick vi gratis sprit och ganska mycket Konstig underhållning. Dessutom fick vi ju äran att dela sängplats med tio pers till och det är väl alltid trevligt.
Alla som känner mig vet ju vad jag tycker.

Så nu sitter vi här och har precis kollat på Djävulen bär Prada. Jag vet att det kanske är en film gjord och sedd av fjortonåriga tjejer ute i Sveriges och världens alla små byhålor.. Men, den är faktiskt ganska underhållande, även fast jag skrattar mer när jag läser boken. Kanske inte det va någon chock. Boken är ju alltid bättre än filmen, ibland säger faktiskt 500 sidor ord mer än 1½ bildspel. Svårt att förstå kanske, men så sant som det är sagt.

Men nu är det dags att röra på sin guacamole-fyllda kropp och flytta sig ett par centimeter och kolla in nästa lilla bildspel som precis slogs igång på tvn. Fast and the furious 2, har ingen aning om vad den har för underrubrik eftersom ettan är den enda värd att se. Vin Diesel är ju bara med i ettan så varför bry sig om uppföljarna?

Over and Out...

When you said love was a never ending battle I realized that I'll fight it until the very end..

"Love is everything it's cracked up to be...It really is worth fighting for, being brave for, risking everything for."

Kom för första gången på idag att farfar finns nog inte så länge till. Kanske ett år, men sen är det nog slut. Och magkänslan säger att då kommer det nog inte finnas någon farmor speciellt länge heller. Men så behöver det ju inte vara.
Men även om jag har vetat länge att så är fallet så slog det mig verkligen på riktigt idag och jag kände hur jobbigt det var. Men än är det ju inte och jag borde kanske inte tänka på det så heller. Men det kan ju vara bra att ha i bakhuvudet, så det inte kommer som en medveten chock...

Jag har haft världens tråkigaste kväll ikväll kan jag lova. Fruktansvärt.

Eller ja, hela dagen har väl varit något av ett misslyckande. Haha.

Började med att jag vaknade klockan 9.00. Hade ingen väckarklocka eftersom telefonen va paj.

Satte mig på 641 (ni vet ju alla vart den leder) klockan 10.30.

45 minuter senare kliver jag av i Skebobruk norra och känner ångesten växa.. Pff.

Vänta i cirka två timmar och sen åt jag mat med "familjen". Grötlunch.

Så blev de julklappsutdelning. Fick en duk av farmor trots att jag sagt att jag absolut INTE ville ha en duk. Min farmor är så söt. ^^

Sen blev de till att slänga upp datorn och gå ut i min lilla lägenhet.

Så kom Gustav förbi en sväng med räddningen. Min telefon!

Så nu under kvällen har jag:
Övningskört till Hallsta fram och tillbaka

Lagt ansiktsmask

Pratat i över en timme (sammanlagt) i telefon med fyra olika personer

Skrivit ett onödigt blogginlägg

Ritat en skiss över ett hus i burvik

Legat på golvet och filosoferat

Konstaterat att den enda kanal som fungerar på tv'n är 4an.

Kanske man borde gå och lägga sig och hoppas på att morgondagen blir så mycket bättre?

Gråt och tänka på Ronja Rövardotter

"Jag hatar livet, asså jag hatar verkligen det här. Du ska gå en utbildning som du hatar för å få ett jobb som du inte vill ha för å tjäna precis lagom mycket pengar för å kunna bo i ett område med äckliga grannar å så ska du få så mycket över varje år så att du kan åka på semester till det stället som råkar vara precis så trendigt så att dom här tjocka tråkiga grannarna kommer dit på semestern också."

Jag säger då det. Magnus Betnér kan förgylla en dag och göra den så mycket bättre. Inte för att jag har en dålig dag idag, verkligen inte. Men det där leendet som klistrar sig i ansiktet när man hör sarkasmen och bitterheten från Magnus Betnér är bara helt underbart. Å vill man sen göra dagen ännu lite bättre kan man alltid leta upp lite fina klipp med Björn Gustavsson som i jämförelse med Betnér bara är helt sjuk i huvudet. Han är en sån komiker som lever på oväntade kommentarer och en spårad fantasi. Helt underbart.

"Har du vart på Whiteroom? Hon [tjejen på russinpaketen] hänger en del där, alla som e nått dom hänger på Whiteroom... Man kan inte riktigt komma in om man säger så, det är mer, mest en kö där... Om jag kommer in, jag kommer knappt ut!"

Nu vet ni vad jag kommer göra på jul..

Yepp, today is the day.

Som om det inte räckte med förra veckans trevliga möte med grannen där man fick prima hot om att snart skulle nog securitas knacka på. Bara bita sig i läppen och lägga på en förstående min.
Men idag kom ändå trofen. Kille med okänt namn, men jag fick en känsla av att han sitter i bostadsföreningens styrelse, kom och plingade på. Helt omotiverat en torsdagskväll klockan åtta. Han inleder med att säga; Jag måste prata med dig.. Jaså, tänker jag och funderar på om jag någonsin sett den här killen nån gång. Sen kommer ett fint litet utlägg om att det spelas musik sent på vardagar, att många i huset har klagat och att det inte riktigt fungerar så. Jag nickar och håller med, vem skulle vilja att grannarna va så liksom? Sen säger han lite lätt att det också har hänt saker i och med att det har varit fest bakom min dörr. Jaha, säger jag. Tydligen hade det krossats en ruta, vilket jag var helt omedveten om. Och sen va det också en rullator som hade kraschat. Mhmm, bittert.. Å så finalen... Damdamdamdaa.. Dina grannar har fått numret till ett vaktbolag som åker omkring i området, och om det blir mer hög musik så kommer dom hit och knackar på.. What?! Kommer dom hit får jag betala för att dom orkade masa sig upp för trappen och det är ju dumt? Nicka förstående...
Men du, ha en trevlig torsdagskväll, tänkte att du kanske ville veta om att grannarna inte tycker om dej. Jo tack, säger jag, det var trevligt att veta..

Lite lätt skakig, hur ofta kommer en främmande kille utan namn och plingar på sådär en vardag? Och dessutom på ett läskigt alldeles för lungt sätt skäller ut en med ett förstående leende på läpparna.
Best day ever.. Fick öva på att inte le och sen fick jag ju faktiskt fundera på om jag verkligen inte va den perfekta grannen.
Joo, de e jag ju faktiskt. Jag vet att dom älskar mig egentligen..

Det enda som jag tycker e lite bittert nu är att jag inte fick numret till vaktbolaget.. Hur ska jag då kunna ge mina grannar all kärlek tillbaka? ^^

"So many songs that we forgot to play.."

Hata hata hata just precis nu. Sitter och ska göra två (just de, två???) matteuppgifter och de går skit. Eller jag kom just på en sak som kanske underlättar lite i den ena delen. Men hur lätt är det på en skala att sitta och räkna intergraler när jag inte ens har börjat på de kapitlet? Hmm, ja kanske inte så jättelätt. Menmen, betygen sätts snart och uppgifterna måste va inne imorrn. Vilket jävla hyckleri att man troligtvis, om jag kommer igenom dom här uppgifterna, kommer få ett MVG i den här kursen. Bra för mig, förjävligt för sveriges skolsystem. Men det är ju faktiskt inte mitt fel att det är alldeles för lätt att lura lärarna.

Vem vill komma hem till mig och städa min lägenhet? För inte tänker jag gör det innan jullovet och alla roliga helger som komma ska. Skiter faktiskt i det, men det är fruktansvärt jobbigt att det bara är massa skräp och oskurade golv runtomkring en hela tiden. Å diskhögen e ju inte så fin det heller om man tänker efter. Menmen, man dör väl inte av det antar jag. Kanske om man är asmatiker och väldigt allergiskt mot diverse bakterier. Hmm, men det är ju inte jag såå..

"Du lever bara en gång och den gången e nu, finns bara en som vet hur du ska leva och det är du."
Noice och 80-talet, vart tog det vägen? Inte för att jag levde då ens, men det skulle vart kul att leva under tiden då den kanske bästa musiken gjordes. Men våga vägra 80-tals modet. Hihi..

Nej, jag tänker inte skriva om julen

Weeell, you see..
Jag håller på å trixar och grejjer. Får se när den här bloggen ser normal ut igen..

Skojjarn..

Times changes and with it you and me..

"You and me, we like the same kind of music
That's why we, make a good you and me
We got style, baby we know how to use it
That's why we, make a good you and me

You and me, we couldn't stand being normal
That's why we make a good you and me
We both laugh at the most random situations
That's the key, baby don't you agree?"

LoTteN DrAkMaN loggar in på datorn, fastnar för vitt och stannar upp ett tag. Tipp tapp på de gråbeiga tangenterna.. Queens sjunger "Who wants to live forever??" och lilla LoTteN DrAkMaN sätter fart. Vem vet när döden slår till med sitt breda baseballträ och sen är allt slut. Så har klockan slagit sent och tvätten är sorterad färgvis i en stor sak gjord av plast och färgämnen. Sängen väntar och Queens sjunger "I want it all, I want it all and I want it now" och lilla LoTteN DrAkMaN ler och somnar sött med leendet på läpparna och bilden av random situations och hallonsylt på insidan av ögonlocken..

"You do something to me that I can't explain. So would it be out of line if I said, I miss you."

Sitter i min lilla lägenhet och filurar över ting på våran runda jord som till största del är fylld av vatten. Vad är det som gör att jorden snurrar och varför är den så stor? Varför ligger Sverige i snözon och varför är det inte sommar året runt?

Just nu spinner min själ. Lördagen sopade ut alla höstens unkkänslor och just nu är min femåriga hjärna redo att fyllas med roliga minnen. Skulle det inte vara för minusgraderna utomhus skulle jag nog tro att det var fyra dagar kvar till sommarlov och inte till jullov. Men vad gör det? Det är kanske första gången sen jag faktiskt var fem år som jag har den här känslan i kroppen på vintern.
Skulle vilja hoppa runt och tillsammans med någon lägga mig ner på marken full av skratt och bara le åt världen. Vill känna hjärtat slå, pumpa av all dess kraft i bröstet och verkligen leva..

*blink blink*

Do you see me?

Dags att samla på sig lite bra citat tror jag. Behöver fylla ut min lilla bok lite grann.

Har kommit på, efter att ha legat på soffan och slötittat på femman att min familj är den tragiska svenska filmen "Eva och Adam" i ett nötskal. Tråkigt, jag vet, men så sant så sant.
Det stämmer så bra och jag blir så hispig när jag ser den filmen. Det är bara tragik så jävla hårt. Men det är ju ett lyckligt slut? Å dit har väl inte min familj kommit än, eller fick vi bara fel slut?? Hmm, svår fråga de där.
Yeahyeah whatever. Som jag sa tidigare idag, det är inget jag gråter över speciellt ofta. :P

Fick se kortet från språkresan idag (ne de finns inte bara ett, men jag syftar på gruppkortet över "klassen"). Så jäkla roligt. Haha. Ser helt psyko ut.. Ibland blir jag rädd för mig själv.

"Hej, jag heter Lotten och jag är fem år. Jag ska snart börja skolan. Vad heter du?"

Vill bara avsluta med:
Rule Britannia, Britannia rules the waves....

Hihi...

Tycker synd om er som inte va där!

Det va världens bästa konsert och jag är så jäkla glad att jag va där. Det var eufori!!!

WIEEEEE

Jag va där, jag va där.. Wieeee.. Hösten/Vinterns bästa dag.. Shiet va underbart de va. Fatta vilken konsert de där va.. Å jag har sett manson! <3

Se och njut av den härliga stämmningen. ;)

Lite bilder och fler Videos kommer. I promise!

Okej, jag tror faktiskt att jag har haft världens tråkigaste fredag idag. Eller i alla fall kvällen. Kan ju dra en snabb resumé av min dag..
Jag vaknade tusen gånger inatt av feberdrömmar och att jag antingen var fruktansvärt varm eller frös väldigt mycket. Sen vaknade jag till vid typ niotiden (?) när G ringde och sa ngt som jag inte kommer ihåg. Typ en timme senare ringde mormor och frågade om hon skulle komma in till norrtälje och hjälpa mig att laga mat eller något eftersom jag va sjuk. Tackade nej och bestämde mig för att kliva upp.
Drack lite filmjölk och gick sedan och la mig på soffan med en bok. Så läste jag i typ en sådär sex timmar. Sen satte jag igång tv'n, kollade på OC och beställde pizza. Så läste jag lite till och sen kollade jag på (lovar att detta va kvällens höjdpunkt) Legally Blonde. Woow. Vilken fredagskväll va??

Men jag ska inte klaga, inte än. Om jag inte är frisk imorgon kommer jag klaga fruktansvärt mycket, det kan jag lova! Men jag kan ju inte säga att jag gjort så mycket annat än å vila idag så jag borde faktiskt vara frisk imorgon kväll. För då ska jag på Manson Konsert och det tänker jag faktiskt inte missa. Dock kommer jag väl vara ännu mer sjuk på söndag, men de skiter jag i. För jag tänker inte missa en chans att se Manson..
Men jag antar att jag ska sova snart, eller nått sånt. Sova, äta och dricka ordentligt så blir man frisk. Det har mormor sagt...

Fever...?

The time is passing by, as I close my eyes. Watch my thought from in behind. Never wanted anything that wasn't already mine.

Wierd Wierd wierd.. Tankarna spinner på för full fart, är trött som ett jävla as, men man kan ju inte sova klockan 5 på en söndag? Törstig är jag också, men jag orkar ärligt talat inte resa mig upp och gå till köket.

Fick lite kort av Tomas idag från ett Diskusmöte i Februari.. Fuck, jag saknar gamla diskus. Kom tillbaka gullpuckon! En Diskushelg utan er är faktiskt ganska värdelös.!

Hallstavik - What a fucked up place to be. Hatar det och Älskar det på samma gång? Är det möjligt, ja. Precis som allt annat i min delade hjärna.

Fuck off, Old times i close but far.

Kräkas på all fucking jävla ångest.

Jag kan verkligen inte bestämma mig alls för någonting alls. Allt får dubbla känslor på något vis. Det är sjukt.
Vill sova, men samtidigt inte. Vill inte drömma alla dessa drömmar, men samtidigt vill jag nog det. Vill inse att jag tycker vissa saker, men samtidigt inte.
Frustrerande? Ja.

Bla. Skolan går skit också. Sure, jag pluggar och har väl VG eller MVG i alla ämnen. Men det suger i alla fall, för jag är inte nöjd med resultaten.
"Du kanske får sänka ribban och bara sikta högre." - Min mentor idag. Fuck Off. De vore ju som att slänga allt jobb åt helvete. Men samtidigt inser jag väl kanske att det är rimligt.

Varför är det så svårt att släppa saker? Eller är det de som är problemet?
Vad är problemet? Vad är det som ligger och gnager?

Oink, oink på mej... Mimimimi..

NEJ!

Så kommer hon som somsomsommaren. Eller?

Blinka några gånger för mycket och försök se söt ut. Det sista jag gjorde på 27h. Det gick jättebra *blinkar och ser söt nu*. En trevlig helg med lite för mycket sömn tror jag. Första gången på ett 27h som jag är en svikare. Tråkigt men sant. Så kan det vara.
Nya bekantskaper och återseende av gamla vänner. Alltid lika trevligt tycker jag faktiskt.

Idag har jag bytt hårfärg igen. Nu är jag brunhårig igen. Det är också trevligt tycker jag. Nu tar de nog ett tag innan jag blir svarthårig igen faktiskt. Funderar på blondering.. Hahaha, eller inte.

Äta kaka.. <3

Va skönt att vara så säker på sin ståndpunkt i förhållande till världen och verkligheten.

Chokladkaninen och Beppe säger hej.

Chokladkaninen och Beppe är två ganska normalstora låtsaskompisar som bor på en sida av stan om ingen har sett. Dom brukar hänga på okänd plats och ort, men tydligen så är dom där ganska ofta. Ibland kan man stöta på dom någonstans på stan, oftast tillsammans men ibland går dom själva.
Dessa låtsaskompisar har ett eget liv och finns inte så mycket i den riktiga världen. Deras liv bygger på att vi lever i en illusion där världen är en bubbla.
Chokladkaninen och Beppe kan inte defineras vid några ideal eller stoppas i något fack. För de är låtsaskompisar och kan därför vara vadsomhelst eller hursomhelst.
För mig är dom två roliga typer som man kanske kan se när man tittar lite vindögt på fyllan eller när man en helt vanlig dag är påväg till skolan och behöver lite sällskap. Dom ser ut som ja, det går inte att förklara eftersom människans kommunikationssätt ännu inte har några ord för deras utseende.
Benämningen låtsaskompisar är också fel då man kanske drar parallerler till Molgan i Alfons Åberg. Men då jag inte skulle kunna skriva om något som inte går att finna ord för har jag valt att kalla de för detta. Jag har inte kommit upp till den nivån av smarthet att jag med konstiga benämningar kan krångla mig runt och kring ett ämne som inte går att beskrivas. Jag är fortfarande inte inkompetent.

Leka med mig? ^^
hahahahaha.. Skicka mig till ett hem och glöm att jag finns.

Jag är inte knäpp, jag är bara uttråkad.

"You don't have to move, you don't have to speak, lips for biting.."
"Speak to me, when all you got to keep is strong. Move along, move along like I know you do."
"And Konstantine is walking down the stairs. Doesn't she look good, standing in her underwear?"

Like the words are running out of me
Like the moon is hiding behind the clouds
Like the dreams are coming to me in the night
Like the memories are shining
Like the music goes right into my heart
Like the melody makes me happy
Like the absent touch
Like the sweet felling of caffeine
Like me...

Jag älskar er för de ni är
<3

Älska mig för den jag är

"Lotten,
Emotional power and control play a big part in your life now. If you are having difficulty sleeping, it could be because you have too much on your mind. Lighten your mental load, and you will find inner peace. Let other people come to your side."

Mitt horoskop idag.. Well, Fuck Off..

"Det är som om jag har ljugit när du frågar var jag får allt ifrån
Jag är slungad upp på bålet, om du undrar hur jag mår"

St Petersburg skulle inte vara helt fel. Skulle vara riktigt nice att åka till Ryssland.

Tripp Trapp Trull.. Drömde om mitt gosedjur inatt, de va spännande. Jag och pappa var inne i en affär och så såg jag att det fanns en precis likadan hund som Calippo (mitt gosedjur), fast den här hade tuppkam.
Så jag frågade pappa om han inte kunde köpa den till mig, men det gjorde han inte. *snyft*
Haha.. Vi käkade hamburgare istället. ^^
Ja, så va denna lilla historia slut.
Intressant intressant.

Ska kika i lagboken idag, me Jonas. De kan bli kul. Hoppas vi hittar nått intressant.
60 000 lagar. Vad ska vi med alla dessa till? De kan man undra.

Å vilken onödig text, sånt onödigt slöseri med tid. Men jag orkar inte lägga den på nått annat..

Pling, vill höra det ljudet?

"You and me, we couldn't stand being normal
That's why we make a good you and me
We both laugh at the most random situations
That's the key, baby don't you agree?"

Lajlajlojar.. Ja du vet hur det är.
BrBrBr, Psykbryt. Felvikt tvätt, omöjlig att mangla, oreda i linneskåpet. Har mina små petiteser som bara måste vara helt rätt, det är bara så. Jag är konstig, jag vet. Men sån är jag. Och det är bättre vissa dagar, lovar.

Våld och Silvertejp löser allt.
Randommänniskor och sjunga högt på bussen.
Funderar bara på vad..

"Don't wanna close my eyes, don't wanna fall asleep."

Krya på dej..

Kalles klätterträd.. Wiee.. :)

Typ jaaa..
Eller nått? Sova? Yuccapalmer..
Eller? - Magkänsla?
Hur tänker du nu? Jag vill inte veta.
Jag ska flytta till Boden..
Va glad, du är i Spanien..
Sov gott, jag ska försöka göra det. Kanske eller nått..
Dynka, murrar och Marlboro röd.
- Hallonmasariner.
Guten Nacht

Predikan, Pest, Pina och Panikdamp..

Somewhere, someway.. Another day..

Shivers down my spine

Nålar som sticker i mitt hjärta, sårskorpor som hela tiden klias bort.
Skulle behöva slänga alla mina saker för att få glömma...allt.
Tillochmed mina drömmar är fulla av minnen.
Jag har inte tid att tänka på då, vill tänka på nu. Allt är ju bara bra.

"Och då kommer känslan den smygande känslan, den enda jag inte rår på.
Då Stänger jag själen, klämmer ihjäl den, hittar en himmelsk drog.."

Someway

*aaw* Snyggo..

Jag skulle vara den perfekta fjortis-emon i världen..
Jag kan alla kodorden och dessutom vet jag vad fajkad självömkan är.
Kika in på min Bilddagbok and there you have it.
Drakdrimer @ bdb <--- Kolla, jag Äger

D.E.A.D
Kom Fram till att det är de Ultimata initialerna.
Blond och Blåögd? Naa, mörkbruna ögon och brunt hår såklart..
Damian Euronymous Azazel Drakman

Såld och Jättebra

Damien Euronymous Azazel Drakman