Jag kan inte sluta tänka, fast jag måste.
Jag vet att jag kommer bli galen om jag inte slutar.
Men jag vill inte sluta. Att drömma är så underbart.
Jag vet att det kommer smälla när verkligheten slår till.
Jag vill inte sluta tänka.
Måste sluta tänka..
Jag känner hur mina fingrar krossar, hur mitt hjärta river allt runtomkring mig. Jag förstör och raserar allt jag kan. Det är inte medvetet som jag gör det, men på något sätt så känner jag ändå skadeglädjen.
Jag vill bara bli fri, jag vill släppa allt. Börja från början. Jag vet att det rätta sättet troligtvis inte är det jag tänker mig. Men på samma gång kan det inte bli mer perfekt..
Tankarna svindlar i mitt huvud. Jag drömmer mig bort. Bort från en verklighet med hinner och prövningar. Bort från allt som kallas skuldkänslor och svek. Å ena sidan intalar jag mig själv att det inte är någotdera, på andra att det är det till hundra procent.
Men just för tillfället vill jag bara följa alla behov, jag vill bara vara, jag vill leva och jag vill vara med sommaren å alla dess känslor..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar