Svart Drottningsylt Utan Blåbär

“I wrote this novel just for you”

På bussen till Uppsala, inne i min egna lilla busskoma, satt jag och funderade över lite olika saker. Så dyker frågan ”Vad är livet för dig?” upp i huvudet. Hur jag kom fram till det, till frågan alltså har jag ingen aning om, den poppade liksom bara upp. Vad jag menade, som då kom som nästa tanke, var en fundering om jag såg livet som en lekplats, eller ett uppdrag jag fått eller hur det nu var. Jag fick sitta en ganska lång stund innan en tanke började formas i mitt huvud. Det ”svar” jag tillslut lyckas pussla ihop var att…
Livet är en kryssruta, något som ska göras. Det liksom bara är så. Vi har fått ett liv och det ska levas. Sen finns det, som i många andra saker små delmoment som kan göra själva genomförandet bättre eller sämre. Till exempel är kärleken ju en bonus som gör att livet kanske är lättare att ta sig genom, men det kan ju också vara tvärtom.

De två punkterna, kryssrutan och dess underrutor, var de som var helt klara. Så är det. Men resten då? Alltså det måste ju finnas mer. Det måste ju finnas någon slags strategi om hur man ska ta sig till kryssrutan, hur man ska ta sig till krysset. Kan man föresten säga att krysset är målet? För krysset måste ju vara döden, för då är ju livet slut. Eller är krysset när man uppnått det som var meningen med livet? Vad meningen med livet egentligen är tänker jag inte ens börja fundera på, då dessa tankar alltid gör mig förvirrad, frustrerad, fundersam och slutligen förbannad.

Men det var en lång tankebana sammanfattad i en kort läsbar text. Varför jag skriver ner det kan man ju undra. Men antagligen behöver jag få det ur mitt huvud. Detta blev sättet, en väg att släppa på trycket.

Be my help on the way to the answer…