Yepp, today is the day.
Som om det inte räckte med förra veckans trevliga möte med grannen där man fick prima hot om att snart skulle nog securitas knacka på. Bara bita sig i läppen och lägga på en förstående min.
Men idag kom ändå trofen. Kille med okänt namn, men jag fick en känsla av att han sitter i bostadsföreningens styrelse, kom och plingade på. Helt omotiverat en torsdagskväll klockan åtta. Han inleder med att säga; Jag måste prata med dig.. Jaså, tänker jag och funderar på om jag någonsin sett den här killen nån gång. Sen kommer ett fint litet utlägg om att det spelas musik sent på vardagar, att många i huset har klagat och att det inte riktigt fungerar så. Jag nickar och håller med, vem skulle vilja att grannarna va så liksom? Sen säger han lite lätt att det också har hänt saker i och med att det har varit fest bakom min dörr. Jaha, säger jag. Tydligen hade det krossats en ruta, vilket jag var helt omedveten om. Och sen va det också en rullator som hade kraschat. Mhmm, bittert.. Å så finalen... Damdamdamdaa.. Dina grannar har fått numret till ett vaktbolag som åker omkring i området, och om det blir mer hög musik så kommer dom hit och knackar på.. What?! Kommer dom hit får jag betala för att dom orkade masa sig upp för trappen och det är ju dumt? Nicka förstående...
Men du, ha en trevlig torsdagskväll, tänkte att du kanske ville veta om att grannarna inte tycker om dej. Jo tack, säger jag, det var trevligt att veta..
Lite lätt skakig, hur ofta kommer en främmande kille utan namn och plingar på sådär en vardag? Och dessutom på ett läskigt alldeles för lungt sätt skäller ut en med ett förstående leende på läpparna.
Best day ever.. Fick öva på att inte le och sen fick jag ju faktiskt fundera på om jag verkligen inte va den perfekta grannen.
Joo, de e jag ju faktiskt. Jag vet att dom älskar mig egentligen..
Det enda som jag tycker e lite bittert nu är att jag inte fick numret till vaktbolaget.. Hur ska jag då kunna ge mina grannar all kärlek tillbaka? ^^
Som om det inte räckte med förra veckans trevliga möte med grannen där man fick prima hot om att snart skulle nog securitas knacka på. Bara bita sig i läppen och lägga på en förstående min.
Men idag kom ändå trofen. Kille med okänt namn, men jag fick en känsla av att han sitter i bostadsföreningens styrelse, kom och plingade på. Helt omotiverat en torsdagskväll klockan åtta. Han inleder med att säga; Jag måste prata med dig.. Jaså, tänker jag och funderar på om jag någonsin sett den här killen nån gång. Sen kommer ett fint litet utlägg om att det spelas musik sent på vardagar, att många i huset har klagat och att det inte riktigt fungerar så. Jag nickar och håller med, vem skulle vilja att grannarna va så liksom? Sen säger han lite lätt att det också har hänt saker i och med att det har varit fest bakom min dörr. Jaha, säger jag. Tydligen hade det krossats en ruta, vilket jag var helt omedveten om. Och sen va det också en rullator som hade kraschat. Mhmm, bittert.. Å så finalen... Damdamdamdaa.. Dina grannar har fått numret till ett vaktbolag som åker omkring i området, och om det blir mer hög musik så kommer dom hit och knackar på.. What?! Kommer dom hit får jag betala för att dom orkade masa sig upp för trappen och det är ju dumt? Nicka förstående...
Men du, ha en trevlig torsdagskväll, tänkte att du kanske ville veta om att grannarna inte tycker om dej. Jo tack, säger jag, det var trevligt att veta..
Lite lätt skakig, hur ofta kommer en främmande kille utan namn och plingar på sådär en vardag? Och dessutom på ett läskigt alldeles för lungt sätt skäller ut en med ett förstående leende på läpparna.
Best day ever.. Fick öva på att inte le och sen fick jag ju faktiskt fundera på om jag verkligen inte va den perfekta grannen.
Joo, de e jag ju faktiskt. Jag vet att dom älskar mig egentligen..
Det enda som jag tycker e lite bittert nu är att jag inte fick numret till vaktbolaget.. Hur ska jag då kunna ge mina grannar all kärlek tillbaka? ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar