Till V2, Jag hoppades att ni skulle slippa ryggsäcken...

Jag antar att vissa saker bara händer, man kan inte styra över allt. Men att mina syskon skulle få växa upp i en väska ville jag faktiskt inte. Jag har gjort det och jag tycker inte att någon annan ska behöva göra det. Att var Homie med busschaufförerna från det att man är typ 6 år är ingen hit. Inte heller att slita ut sin ryggsäck fortare än alla andra..
Jag kan väl egentligen inte säga att jag tagit någon större skada av att byta boende varje veckoslut. Kanske har det bara gjort det lättare för mig att bryta upp. Men samtidigt är det ganska ruttet att inte känna sig helt hemma någonstans. För om jag lägger mig på min säng hemma och stirrar upp i taket så vet jag faktiskt inte hur det ser ut. Det är sånt man måste veta. Jag har heller ingen aning om vilken färg min kudde har under lakanet. Det finns inte heller något som är min sak, alltså det där favoritsaken som man alltid saknar. Det där som verkligen bara finns hemma. Skulle jag ta med mig en sak om mitt hus började brinna skulle det vara...ja vadå? Min väska?
Hmm, jaa.. Men så kan det vara, och jag tror inte jag hade varit lyckligare om mina föräldrar fortfarande bodde ihop..

V2 - Stay strong and keep staying together. We'll always be here for you...