.miserable.destiny.

Alla som seriöst läser den här bloggen måste ju tro att jag är helt knäpp eller nått. Att jag typ aldrig är glad utan alltid deprimerad eller nått. Å just nu känner jag att jag måste förklara mig på nått vis. Men samtidigt vet jag inte vad jag ska skriva. Har haft världens mest pissiga höst/vinter/vår. Å just nu känns det som om jag vandrar omkring i "a big hole off Dirt", för att citera mina egna tankar. Visst har det funnits ljusa stunder, jag har haft många roliga helger och kvällar. Men det har aldrig blivit en helhet av allt. Jag kan inte hitta mig själv i allt det här. Ena stunder tycker jag mig se det enda klara valet, dit jag ska gå. Men så sekunder efter känns det fel. Å sekunder efter det har jag tusen möjligheter, för att sedan inte ha några alls. Så jag vet inte, kanske kan man bara säga att allt bara är ett stort kaos. Ett kaos som inte verkar vilja ha ett slut, utan bara blir större och större. Dom som känner mig kanske inte tycker att det har märkts så mycket. Men det är mycket som man inte behöver förklara om man gömmer det med ett leende.
Just precis nu, hur känns det nu? Ja.. Ganska mycket skit.. Å egentligen vet jag inte riktigt varför. Eller ja, att min sjuka familj flippar totalt är väl en anledning. Men sen då? Jag tror att det är för mycket Tomhet. Men vem vet???

Check out your depressing EMO-name
Lotten - .miserable.destiny.
Drakman - killed with sorrow

Kill me, Eat me, Drink me, Bury me, Burn me, Hang me, and then tell me you love me... You know I've already told you the same thing with to many words and actions...