En evighet av verklighet som sakta kryper fram. Frustation över vardagens ting. Självkänsla som blottas endast bakom stängda dörrar. Det sipprande ljuset som sprider sin glädje. Blodet som rinner längst en uttorkad kind.
Smile like you mean it or just give up..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar