Till min bror...

Idag, när vi pratade.. Vi pratade på ett sätt som jag aldrig trott på att vi skulle prata.. Kanske att jag inte sa så mycket, kanske tyckte du att jag bara satt och tog emot. Men för första gången på riktigt länge så kunde jag förstå, på riktigt. Eller jag tror att jag förstod, för allt blev så mycket klarare - mindre dimmigt.
Å det gäller inte bara min förståelse för dig, utan också för mig själv. Hela vägen till Grisslehamn satt jag och tänkte, på massor av saker. Tänkte på vem/vad/hur jag är. Och faktiskt, så tror jag att jag hittade några svar.. Kanske, kanske.

Vill bara säga, precis som jag sa idag..
Jag älskar dej ändå..

Å jag hoppas att du förstår att jag kommer alltid att göra det. Vad du än gör, hur arg jag någonsin kommer att vara på dej, hur mycket jag kommer tro att jag hatar dej.. Längst inne kommer jag alltid att älska dej.. Man kan inte sluta älska sin bror.

Man kan inte sluta älska sin bror..