Process. En väldigt stor del av livet. Vi ska hela tiden processa (vet inte om det är helt korrekt form av ordet, men ändå) saker. Om det så handlar om jobbiga minnen, om att lära sig något nytt eller bara rätt och slätt att existera. Jag har alltid varit en sån människa som följer processen från början och oftast enda till slutet. Ibland hoppas jag av på hälften, kanske för att jag inte orkar eller för att jag upptäckte att det inte var rätt process eller för att jag helt enkelt gav upp.
Men idag sa en ganska så vis vän en sak till mig. Kan tyvärr inte citera, men samtalet gick något i stil med...
- Man ska brottas med processen..
- Varför, undrade jag. Då stannar man ju upp processen eftersom man blir kvar på samma ställe?
- Men om du hoppar på processen och brottas med den, för att sen hoppa av och hoppa på igen, då får du en krokig process.
- Så om man brottas med processen kan man hitta nya vägar som man inte skulle sätt om man bara följt processen? frågar jag.
- Precis, du ser nya vägar..
Kanske är det därför så jag måste göra. Brottas med processen? Det blir en ny upplevelse, men mamma vill ju att jag ska lära mig självförsvar och då är väl det här en väldigt bra början.
Men idag sa en ganska så vis vän en sak till mig. Kan tyvärr inte citera, men samtalet gick något i stil med...
- Man ska brottas med processen..
- Varför, undrade jag. Då stannar man ju upp processen eftersom man blir kvar på samma ställe?
- Men om du hoppar på processen och brottas med den, för att sen hoppa av och hoppa på igen, då får du en krokig process.
- Så om man brottas med processen kan man hitta nya vägar som man inte skulle sätt om man bara följt processen? frågar jag.
- Precis, du ser nya vägar..
Kanske är det därför så jag måste göra. Brottas med processen? Det blir en ny upplevelse, men mamma vill ju att jag ska lära mig självförsvar och då är väl det här en väldigt bra början.
Brottas med processen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar